Så står då åter midsommar framför oss igen.

Den ljusaste helgen på hela året och vid sidan av julen, Helenas favorit.

Den vi inte fick missa. Som skulle firas enligt konstens alla regler. 

Med sill (som Helena inte åt), nubbe (efter hon fyllt 18), grillat och jordgubbar (gärna) öl (efter 18 igen).

Och så lekar; femkamp med pilkastning, ballonger, krocket, kast med liten boll, slå i spik.

Vissa midsommaraftnar åkte vi till Lida och spelade brännboll.

Gemensamt för så gott som alla lekar var att Helena kategoriskt vägrade vara med. OM vi lyckades övertala henne att delta gjorde hon ytterst halvhjärtade insatser.

Men hon älskade när vi samlades.

Och samlades gjorde vi även förra midsommar. Och firade på samma sätt. Det var en midsommar som hade allt som midsommar ska ha. Även vädret var på vår sida.

Vi hade en bra dag. Med lekar, god mat och skratt.

När jag tänker tillbaka känns det ändå som att vi firade för att bevisa för oss själva att livet går vidare. Trots att vi förlorat så mycket. Det var inte vara Helena som lämnade oss förra året. Vi förlorade också Carina, min svägerska våra barns faster.

Vi liksom tog ett djupt andetag och firade så mycket vi bara kunde. För Helenas och Carinas skull. Och för vår egen skull för att bevisa att livet fortsätter

Nu har det gått ytterligare ett år. 

Och vi ska åter träffas hemma hos oss, i stort sett samma personer som förra året. Väderprognosen säger mulet och ganska svalt.

Den här gången känns det dock helt annorlunda. Det är känns förväntansfullt och jag ser fram emot dagen.

Det känns roligt att träffas på midsommar. 

Jag uttryckte tidigt att livet inte går vidare utan att ett nytt liv tar vid. Och att det nya livet har stora möjligheter att bli ett bra liv.

Jag saknar fortfarande Helena väldigt mycket och längtar efter henne hela tiden.

Men jag har också allt fler dagar när jag känner att det nya livet, trots allt, har goda förutsättningar att bli ett bra liv.

Tiden och det man gör av den är det enda som kan lindra sorgen. 

Det är lång väg kvar. Men det ger kraft och hopp när jag märker att jag ser fram emot en så laddad dag som midsommar.

Och i år satsar jag på vinst i femkampen!!

Midsommar 2009, Helena med vännen Emmie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...