Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn.

Som i andra grupper så skriver man inlägg kring det man vill förmedla och man kommenterar och "gillar" varandras inlägg.

För mig är det otroligt värdefullt att kunna dela och ta del av andras tankar på det här sättet och jag tycker att det är en de stora fördelarna med Facebook. Att man kommer i kontakt med andra i liknande situation, oavsett bakgrund , yrke, ålder. Eller kön, även om kvinnor är en överväldigande majoritet.

Jag läser ibland, kommenterar ibland och gör inlägg ibland.

 

De här grupperna fungerar som en ventil för frustration och sorg och saknad. De dagar det känns extra tungt. Eller dagar man känner att det faktiskt blir bättre och vill ge hopp till andra . När man undrar över hur andra gjort i liknande situationer. Man kanske vill dela ett minne eller en bild.

 

Jag är inne några minuter när jag känner behov av det.

Jag vet inte hur det är för andra i grupperna men jag tror att de gör på samma sätt.

 

Häromdagen blev jag så ledsen för en annan mammas skull. Hon hade skrivit ett inlägg och blivit uppmanad av en annan gruppmedlem att släppa sorgen och gå vidare. Säkert var uppmaningen menad i all välvillighet. Men det blir så fel.

Den som drabbas av en svår kris eller sorg känner själv hur man ska göra för att ta sig igenom. Så gott som alla som drabbas kommer tillbaka till ett relativt gott liv.

Tilltufsade kanske men man kommer tillbaka. Förutsättningen är att man får möjlighet och stöd att sörja och bearbeta.

För mig är det avgörande att jag får ha Helena med mig och det är en förutsättning för att jag ska fungera i mitt "andra " liv.

Livet där jag jobbar, träffar vänner, ser på TV, umgås med familjen. Skrattar, jag är en ganska glad och okomplicerad person som skrattar mycket. Jag gjorde det innan Helena dog och jag gör det igen nu.

Det gör inte sorgen och saknaden mindre. Den finns där. Men det är viktigt att komma ihåg att det gör även allt det andra. 

Men ingen ska ha synpunkter på mig eller nån annan hur vi hanterar detta. 

Vissa dagar är tyngre och det måste de få vara. Men om jag är ledsen en dag har jag rätt att vara det. Det innebär inte att jag fastnat i sorgen, eller inte kommer vidare.

 

För vidare kommer alla, sån är naturen.

Till sist Magnus Carlson med Eternal Love.  Till alla er som saknar någon alldeles speciell.

.