12 januari. F**ng j**a dag.

Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013.

Jag vet inte om ni sett filmerna om det helt bedårande träsktrollet Shreck.  I en av filmerna får han välja bort en dag i sitt liv. Shreck begår misstaget att välja bort den dag han föddes och därmed försvann även alla andra dagar.

Om jag fick välja bort en dag i mitt liv så skulle det utan tvekan vara 12 januari 2013. Tänk om man bara kunde deleta den dagen och ta vid från 11 januari igen.

Sju år är en lång tid att inte få träffas och vara tillsammans. Det är så mycket jag skulle vilja säga. Så mycket som inte blev sagt när jag hade chansen, då när jag trodde att vi hade hela livet på oss att prata med varandra.

Men också så mycket jag velat säga om det liv som vi kallar efterlivet. All kärlet och längtan som ligger uppdämnd och bara väntar på att komma ut.

Och  allt som händer oss här och nu. Som hänt de senaste sju åren och där Helena skulle varit en självklar del.

Men sen är det är ju också så att förlora Helena har  gjort att livet tagit oss på vägar vi troligen inte gått annars. Livet fungerar så, vi påverkas och förändras av det som händer och förhoppningsvis lär vi oss något längs vägen.

Jag hade knappt ägnat psykisk ohälsa och självmord en tanke innan vi förlorade Helena. Jag hade helt enkelt inte kunskapen,jag oroade mig inte ens för att det skulle hända, för det fanns inte i min sinnesvärld. Kanske det största misstaget jag gjorde. Jag vet inte om det kunnat rädda Helena om vi i omgivningen haft mer kunskap. Det finns inga garantier, men chansen är relativt stor att det gjort skillnad.

En stor del i mitt sorgearbete var att söka kunskap och att engagera mig i dessa frågor. Jag kom tidigt i kontakt med Suicide Zero och har haft förmånen att följa föreningen från det att vi var några få engagerade till att idag vara mer än 10 anställda och begreppet Suicide Zero är välkänt.

Sen 1 januari arbetar jag heltid i Suicide Zero och det känns både meningsfult och en ynnest att få möjlighet att arbeta inom ett ämne jag brinner för.

Ett av de ben Suicide Zero står på är  påverkansarbete för att psykisk ohälsa och förebyggande av självmord ska bli en prioriterad politisk fråga. För att verkligen kunna påverka måste man veta hur ett system fungerar, i det här fallet det politiska systemet. Jag började därför engagera mig för att lära mig mer. Parti var givet, jag var medlem sen tidigare. Med viss förvåning insåg jag att det var jätteroligt. Det är också så att i politik hänger frågor ihop och man behöver ta ett ansvar för helheten.

Intresset för politik har bland annat lett till att jag numera sitter som ledamot i Utbildningsnämnden.

Jag har också engagerat mig i flera anhörigföreningar och träffat fantastiska människor som alla försöker hitta vägar att hantera det som egentligen inte går att "hantera"

Så livet fortsätter. Det finns ett talesätt som säger att "Om Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster". Vi påverkas av det som händer. Vissa saker som händer, som att förlora ett barn, går aldrig att göra bra. Hela livet påverkas för all framtid.

Men det kan leda på nya vägar som man aldrig skulle hittat annars.

Livet rullar på men 12 januari kan aldrig bli en riktigt bra dag. Den dagen kastas jag alltid tillbaka till den förfärliga lördagen 2013 när vår älskade Stinta inte orkade.       

 

Ingrid

12 januari 2020 21:54

Dessa årsdagar.. Man kan tro att man är beredd men ändå övermannar de ens kraft. Minnena blir kristallklara från dagen då allt hände.
Mellan dessa dagar kommer ändå väldigt meningsfulla dagar 💕

Eva Wedberg

14 januari 2020 07:28

Det är sant, det finns många meningsfulla dagar.
Och jag tror det är nyttigt att tillåta sig att vara i sorgen emellanåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...