- Nu hör jag att det är Eva jag pratar med igen.
Väninnans ord i luren kom plötsligt. Vi pratade om semesterplaner, hobbys, familjen . Sånt vi pratat om många gånger både innan och efter vi förlorade Helena. Och hon hörde en annan klang min röst och en entusiasm över livet och framtiden som hon inte uppfattat på väldigt länge.
Och jag kände mig glad att hon uttryckte de där orden och jag kände att hon hade rätt.
Jag har lärt mig de senaste åren att inget är självklart, att det som bara kan hända andra kunde hända mig. Jag vet hur bottenlös sorg känns och hur saknad kan vara så stor så det ger värk i hela kroppen.
Jag vet också att jag klarar mer än jag trodde var möjligt. Jag har fått en mer ödmjuk syn på livet och det finns dem som säger att jag förändrats till det bättre.
Nånstans finns också en stor del av den jag var innan. Som tycker det finns massor som är roligt, som vill lära sig nya saker och som tycker att en regnig måndag i november är alldeles förtjusande. Och den personen börjar titta fram igen. Och jag är glad för hennes skull.

Idag har jag för första gången på länge gjort svängen förbi ”platsen”.   Jag satt där några minuter. Buskarna där har vuxit en del för övrigt ser det ut som förut. Ingenting, absolut ingenting visar att  just där förändrades livet en januaridag 2013. Hur är det möjligt att inga tecken finns kvar? Något så omvälvande borde lämna avtryck i naturen för lång tid framåt. Ingenting skulle kunna växa där. En krater eller ett berg borde ha uppstått ur kraften av det oerhörda som hände.

Jag åkte senare vidare förbi Helenas lägenhet. Jag såg att kökslampan hänger kvar. Den som hon köpte ett par månader innan hon lämnade oss. Vi gav den till killen som köpte lägenheten. Men idag kände jag hur femåringen i mig kom fram och jag tänkte surt: ”Det är Helenas lampa, och Helenas kök”

Åh, vad skulle jag inte ha gjort för att få ställa bilen på gästparkeringen, svära över hur trångt det var och sen gå in till Helena och dricka en kopp kaffe med henne.

Att längta efter Helena liknar ingen annan längtan jag varit med om. När jag längtar efter mina andra barn och familj så är det förenat med en förväntan över det vi har möjlighet att uppleva tillsammans.

Jag kan sakna vissa perioder, semestrar, ställen jag bott på i mitt liv, längta tillbaka men ändå inse att då var då och nu är nu.

Jag kan sakna min pappa som dog för drygt tjugo år sedan. Det finns fortfarande saker jag skulle vilja berätta för honom. Men jag vet också att han levde ett långt liv. När det var dags somnade han in och det kändes naturligt och ganska fint..

Att längta efter Helena har inget bitterljuvt eller tjusigt i sig. Det var inte dags för henne att lämna oss och inte ett dugg naturligt.

Det är bara en ren längtan som känns i hela kroppen; varje ben, varje muskel,  varje cell.  En längtan med alla sinnen. En längtan efter det som var och allt vi går miste om tillsammans. En längtan efter att höra hennes röst, att få ett telefonsamtal.  Att känna henne dra fingrarna genom mitt hår. Höra hur hon klappar med händerna så högt så man vrålar att hon ska sluta. Bli galen på hennes tjat.  Längtan efter att se henne framför sig, att ha henne bredvid sig vid matbordet. Längtan efter att se henne bli äldre.

En längtan som inte går att lindra eller minska på. Bara hitta sätt att förhålla sig till.

Häromkvällen råkade jag se ett mycket intressant program som handlade om depressionens historia:

Amygdala är två mandelformade delar av hjärnan. De antas ha en funktion vid uppkomsten av såväl fruktan som njutning .

 Amygdala är avgörande för uppkomst av depression. Amygdala ursprungliga funktion är att skydda mot rovdjur.  Vid fara utsöndras stresshormoner, motoriken förbättras  och man kan fly från sin angripare. Forskare anser att amygdala uppstod hos  urfiskar för 520 miljoner år sedan.

Amygdala har spelat en avgörande roll genom evolutionen.  Under de miljoner år som gått och alltfler utvecklade arter uppstått så har amygdala ändrats.

Till exempel så lärde man sig nån gång att minnas. Minnen av farliga händelser sitter kvar som en överlevnadsstrategi. De minnena är kopplade till amygdala som förstärker starka minnen. Så småningom tillkom talet och man kunde berätta om faror man varit med om. Man kunde så alltså både minnas egna det man själv upplevt men också ta till sig andras minnen. Amygdala aktiveras och alltså inte bara vid själva händelsen utan vid minnet av den och även när man får det berättat för sig.

Amydala blev alltså alltmer aktiv, utsöndrade alltmer stresshormoner, men det fanns länge en spärr som förhindrade att man blev sjuk

Länge levde man jämlikt i flock och delade på den föda man lyckades få tag på. Man vet att känsla av jämlikhet förhindrar depression och begränsar aktiviteten i amygdala. Det var när klyftor uppstod i samhället som amygdala började ge upphov till sjukdom.

I vårt moderna samhäller har allt fler saker har tillkommit som orsakar depression; Känsla av att inte kunna påverka sin situation, många intryck, ensamhet i ett flocksamhälle är bidragande orsaker till den alltmer omfattande psykiska ohälsan vi ser i vårt samhälle.

Ständig rädsla, aktiverar amygdala. Ständig/kronisk  utsöndring av stresshormon orsakar depression.  Det minskar tillgången av syre till friska hjärnceller och skadar övrig hjärnan vilket minskar hjärnans funktion.

Men hjälp finns.  Vi kan förebygga depression genom att utnyttja jämlika förhållanden, hjälpa varandra och stärka banden till omgivningen.

Det är också känt att motion bidrar till att nya nervceller bildas i en skadad hjärna och att en regelbunden livsstil är viktig för vårt psykiska välbefinnande.

Helena fick en lön i slutet av januari 2013, två veckor efter det att hon lämnat oss.

Det var en förhållandevis bra lön. Hon hade oroat sig över hur mycket hon skulle få och jag minns att jag för en tusendels sekund tänkte att nu skulle allt ordna sig för hon hade pengar på kontot. Tänk vad hjärnan kan luras.

Hursomhelst, tack vare den lönen så kom det också en skatteåterbäring till hennes dödsbo. Och den skatteåterbäringen hämtade vi ut häromdagen, två år och fyra månader senare.

Antagligen den sista transaktionen i hennes namn, kopplat till hennes personnummer. Nu finns hon inte i systemen längre, Hon är avslutad.

Så märkligt det är ändå. I samhället är det  ingen skillnad om en människa har dött eller om man lägger ner ett företag.  I båda fallen utses en likvidator, fast det för en avliden kallas för boutredningsman.  Man gör en uppställning över samtliga tillgångar och skulder, beräknar utestående skatt. Och när det är reglerat så är det avslutat. Organisationsnumret/personnumret finns inte längre.

Kliniskt och ganska cyniskt. Till syvende och sist handlar det om att de ekonomiska mellanhavandena med samhället är reglerade.

Jag har nyligen gått en kurs på NASP på Karolinska institutet och kan numera titulera mig Instruktör inom MHFA.

MHFA är en metod, utvecklad i Australien och förkortningen står för Mental Health First Aid.

Det vill säga första hjälpen till Psykisk hälsa.

De flesta  känner till Första hjälpen vid olycksfall och många av oss har gått  kursen ABC för att få grundläggande kunskaper i hur vi ska ta hand om någon som skadats eller blivit akut sjuk.  ABC står för Andning, Blödning, Chock och ramsan, eller akronymen, fungerar som stöd vad man ska göra när man akut ska rädda liv.

Det är inte lika allmänt känt men liksom man kan lära sig grunderna  för att rädda vid akut fysisk sjukdom så finns det metoder för att ge första hjälpen till den som är psykiskt sjuk eller löper risk att ta sitt liv.  Vi vet att en svårt psykiskt person kan befinna sig i direkt livsfara om denne inte får hjälp. På samma sätt som någon kommer till en olycksplats och kan bedöma vad som ska göras och se till att professionell hjälp kommer så kan den som möter en psykiskt sjuk person  göra en första bedömning och se till att personen kommer under vård.

Varken  i ABC eller MHFA är det första hjälparen som ställer diagnos . Man försöker skaffa sig en så bild av hur allvarligt läget är, stöttar och stannar hos personen tills denne får vård.

Som vi alla vet kan det vara betydligt svårare att upptäcka om någon mår psykiskt dåligt än om någon blöder. Men det går att lära sig många signaler. Och det gäller att försöka se saker ur fler perspektiv och inte ge sig . Även om personen säger att de mår bra

Inom MHFA använder man inte ABC för att komma ihåg vad man ska göra utan BLEUS: Bedöm situationen, Lyssna på personen, Erbjud stöd, Uppmuntra att söka hjälp, Stöd att söka alternativ hjälp.

Det finns ett antal utbildade Första hjälpare inom psykisk ohälsa men tanken och målet hos NASP som utbildar instruktörer är att ”alla” ska ha möjlighet att lära sig detta.

Man kan säga att vi både gick Första hjälpen kursen och samtidigt lärde oss en metod att utbilda andra. Innehållet i kursen var väldigt givande för mig.

Jag lärde mig massor kring olika symtom, vad som utmärker vissa sjukdomar och vilka prognoser de kan ha.  Vi fick också lära oss hur man bemöter en person i kris enligt BLEUS. Samt fakta och statistik. Vi i gruppen hade också väldigt bra diskussioner och samtal.

Och nu  är jag  alltså instruktör och har behörighet att  själv hålla MHFA-utbildningar för de som så önskar.