Min kära Kia Rio som jag köpte sprillans ny 2005.

Hittills den enda bil jag köpt helt ny. Röd och fin i färgen.

Jag tyckte så mycket om att köra Kian. Inga krusiduller och och extra lull. Alldeles lagom för mig.

Senast jag åkte i min röda Kia var en lördagkväll i november 2011.

Jag och Åsa hade nyligen gått en kurs och lärt oss "baka vetebröd på proffsens vis". Så just den kvällen satte jag en dubbel vetedeg på jäsning.

Helena var det enda av barnen som var hemma.

Emilia var på bio och Helena hade lovat hämta henne

Tommy skulle till en kompis i Solna och bad Helena skjutsa honom. Hon tyckte om att köra bil så hon gick med på det. Men hon ville att jag skulle följa med och visa vägen, eftersom hennes lokalsinne inte var nåt vidare.

Jag tänkte att jag skulle hinna det medan degen jäste.

Ronja hade kommit till Helena någon vecka innan och var en liten, liten ynklig valp.

Helena ville inte lämna henne utan lade henne på en filt i baksätet i Kian.

Vi åkte till Solna och släppte Tommy och allt gick utan problem tills vi skulle svänga av motorvägen på vägen hem.

Bilen lade av utan förvarning.

Helena lyckades styra den och rulla av själva motorvägen men en bit in i avkörningsfilen tog det stopp.

Jag är inget vidare i såna tillfällen. Jag är annars strukturerad och strategisk men när det gäller att fatta snabba beslut är jag ganska handlingsförlamad.

Helena tog kommandot och såg till så vi satte ut varningstrianglar och ringde Tommy för att höra vad vi skulle göra.

Bilen  gick absolut inte att starta. 

Det var lördagkväll så det var inte helt lätt att få hjälp därifrån.

Bion som Emilia var på tog slut och hon ringde och ville bli hämtad. När vi förklarade att vi satt i en bil som inte ville starta hade hon ingen förståelse för vår situation utan hon blev jättearg på oss och tyckte det var dålig stil.

Till slut kom så svågern och kusin Jimmy för att bogsera hem oss.

När Helena fick se dem komma öppnade hon dörren och steg ur bilen. Jag trodde hon skulle hjälpa till att fästa bogserlinan.

Istället öppnade hon bakdörren där den sovande Ronja låg. Med ett strålande leende presenterade Helena Ronja för Sören och Jimmy.

Så småningom kom vi hem. Degen hade jäst över kanterna ner på bänken men jag lyckades få till nån slags bullar av den. Emilia blev hämtad från bion, fortfarande arg.

Det visade sig att kamremmen gått på Kian. Den blev stående närmare ett år innan en kompis till Tommy tog sig an den.

Efter massor av timmars jobb lyckades han få ordning på den och för några månader sen kom bilen tillbaka till oss.

Numera är det Daniel som äger Kian och den rullar bra.

Men det var först idag jag åkte i den igen.

För första gången på drygt två år, i ett helt annat liv än då.

Pärlan idag

Pärlan med Helena och vänner i Ullared

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...