Det har kanppast undgått någon som läser min blogg att vi har ett gäng hundar och katter i huset.

Vi har alltid haft djur. När jag och Tommy flyttade ihop hade vi varsin katt med oss i boet

Och så har det fortsatt. Länge hade vi bara en katt, Nizze. 

Sen fick Helena Milo, vår kära Golden Retriever. Helena köpte katten Jackson.  Emilia fick kaninen Oliver, som dock inte finns kvar längre.

Nu tyckte vi att vi hade ganska lagom många djur och var nöjda med det.

Helena flyttade hemifrån och skaffade blandrasen Max och dobermannen Ronja.

Så hände det som inte fick hända och Max och Ronja flyttade hem till oss.

Och nu har vi även lilla kattfröken Sam.

Det kan tyckas stolligt med alla dessa djur. Och jag skulle ljuga om jag sade att det är lättsamt.

Det tar massor med tid och kostar en massa pengar.

Vi är alltid bundna och måste alltid planera innan vi kan göra något.

Det blir hårigt och dammigt  och nästan omöjligt att ha välstädat.

Det är nästan omöjligt för oss att resa bort samtidigt och vi inte tar med hundarna.

Ändå tror jag att det har varit bra för oss under den här tiden att ha djuren att ta hand om.

Vi har varit tvungna att ha rutiner och att ta oss ut varje dag.

Djur ger ofta anledning att skratta.

Vi har ett gäng varelser som alltid är beroende av oss. Och det är gott att vara behövd, så är det bara.

Jag tycker om alla våra hundar och katter. Jag blir glad när jag ser Sam, Milo är som en bästa vän och så vidare.

Men Ronja är en  speciell ögonsten. 

Det har hon varit sen hon kom till Helena i november 2011. 

Alla försökte övertala Helena att inte skaffa en hund till när hon hade Max. Men hon var så inställd på att hon ville ha en doberman och så fick det bli.

Det gick inte att övertala Helena när hon väl bestämt sig för något.

Till min förvåning föll jag för Ronja direkt. Hon är skitjobbig och retfull men också så väldigt intelligent och läraktig.

Hon är frusen och vill helst ha täcke på sig när hon sover. Hon är alltid på gott humör. Hon tröttnar aldrig på att bli klappad och hon kan njuta av ett märgben i timmar.

 Hon väcker mig ofta på nätterna för hon behöver gå ut, även om vi varit ute precis innan vi lägger oss.

Det är alltid litet oroligt där Ronja är. Hon kan få fart på de andra hundarna och hon jagar katterna om hon känner sig rastlös.

Jag har skrivit förut att Ronja ÄR Helena. Det där litet busiga och rastlösa. Och att inte riktigt veta vad som kommer härnäst.

Jag träffade på en kvinna häromdagen när jag var ute med Ronja. Jag råkar veta att kvinnan i fråga är veterinär.

Hon sade att Ronja är både väldigt dominant men också osäker och rädd.

Jag har tänkt att så var det med Helena också. Hon kunde ta för sig och få andra att dansa efter hennes pipa samtidigt som hon i andra sammanhang var blyg och inte vågade säga nånting.

Jag tror nu också att den osäkra sidan hos henne var starkare än någon anade.

Jag tänker alltid att Helena är Ronjas och Max matte och att vi passar dem åt henne. När jag ser tillbaka på Helena och hundarna finns så många minnen och jag har känslan att det var under lång tid hon levde med sina hundar. I själva verket bodde hon med Ronja 1 år och 2 månader.

Helena var varit borta från oss snart 1 år och 3 månader. Ronja har alltså bott längre tid utan Helena än med henne. 

Vart tog den tiden vägen?

Nytagna bilder på Mörkö

Från samma strand 2012, någon fattas på bilderna ovan

Inte lätt att ta bild med självutlösare och få med tre hundar

Chilla i sängen  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...