Igår kväll tog jag och Daniel med oss hundarna till hundbadet i Lida. Det var toppen för dem att få svalka sig efter en varm dag.

Vi har åkt till det här badet i alla år vi har haft hund, ofta som en kvällstur efter en varm dag. 

Dessutom är det en liten insjö som värms upp ganska snabbt så från midsommar brukar även vi tvåbenta badkrukor kunna doppa oss.

 Milo var från början  Helenas  hund, hon fick honom i 12-årspresent. Hon tyckte mycket om att vara med Milo, även om det kom andra intressen i tonåren. Vilket vi var medvetna om när vi skaffade honom så det var aldrig några problem.

Nåväl, Milo är ju en Golden Retriever och följdaktligen älskar han att bada så det har blivit många turer till hundbadet. Och Helena var med väldigt ofta.

Man gör ju hela tiden saker som är "Första gången sen" och Igår kväll var första gången vi åkte till hundbadet. Det kändes väldigt konstigt att åka dit med Milo och Max utan att Helena var med. När man gör något som varit en roligt sak för hela familjen så blir det mer påtagligt att någon fattas. Trots att det inte var hela familjen som åkte utan bara jag och Daniel.

Dessutom åkte vi genom Vårsta, såg skýltar mot Skanssundet, Eldtomta, Näs. Platser där Helena jobbade inom hemtjänsten och ofta pratade om. Jag har åkt där flera gånger tidigare i vinter och då inte reagerat så mycket. Kanske är det för att det nu är sommar som alla intryck blir starkare. Jag tyckte iallafall att det var smärtsamt att åka där igår.

Daniel och Max

Max och Milo

Helena och Milo.

Du är så enormt saknad gumman!!!!!!