Nu är det mycket tankar kring vad jag gjorde förra året den här tiden.

Den 8 december snöade det ymnigt. Jag skulle hämta Helena i hennes lägenhet och körde fast i den djupa snön. Helena fick ta över ratten och fick loss oss nästan på en gång

Den 9-10 december åkte jag på blixtvisit till mamma i Jämtland.

Den 12-14 var jag och  min enhet på jobbet på konferensresa i Brugge, Belgien.

Den 17 december deltog Emilia i skolans julshow. Jag, Tommy och Helena var där och tittade.

Och så vidare.....

Ikväll har vi varit vid kyrkogården och tagit en  långpromenad med hundarna. Vi hade såklart med oss ljus att tända på graven och eftersom det är "lill-lördag" tände vi också marschaller.

Graven är fint smyckad av oss och andra, stenen  och är vacker och personlig och ligger så fridfullt. Jag kan bara hitta ett fel och det är att den finns.

Vi har lagt in fler bilder i den elektroniska fotoramen på Helenas skänk.   

Många av bilderna vi lagt till är tagna när Helena var liten.

Vi har tidigare inte tittat så mycket på de bilderna under det här året och det är väldigt känslosamt att se dem nu.

Det är ju inte bara den 21-åriga Helena vi saknar utan även alla hennes andra åldrar.

När jag ser hennes glada leende på bilderna slås jag av hur lycklig hon ser ut.

Och hon VAR verkligen en lycklig unge. Alltid glad och förnöjd och full av energi.

Och det är så sorgligt att den livfulla, harmoniska ungen sen som vuxen vid en tidpunkt inte orkade leva.

Campingsemester på Gotland 1997

Första mötet med Milo och hans mamma Glory