Så har vi då klarat av även Allhelgonahelgen. 

Det har varit ännu en helg som jag bävat för. Hur det skulle kännas.

Vi har besökt kyrkogården både fredag och lördag. Jag kan ofta tycka att hon känns litet närmare där.

Besöka Helenas grav, vandra omkring, ta en kopp kaffe i kapellet.

Igår deltog jag, Tommy, Monica och Lotte i en minnesgudstjänst i kapellet. Det kändes fint men också väldigt jobbigt och tungt.

Vi fick gå fram och tända ljus för dem vi saknar. Det kändes så fel, fel, fel att tända ljus för Helena. Hon ska finnas här!!!

Det värmer mycket att flera av Helenas vänner besökt hennes grav under helgen, lämnat blommor, kransar och tänt ljus.

Flera har också skrivit till henne på Facebook och uttryckt sin sorg och saknad. 

Jag sitter  och lyssnar på spellistan på Spotify som heter "Helena". Just nu Winnerbäck och "Den vackraste stunden i livet var den när du kom"

Litet senare åker vi åter till kyrkogården. Vi ska städa undan de utbrunna ljusen och marschallerna och lämna en bukett rosor, säkert de sista innan vintern.

Från minnesgudstjänsten