Vår familj och familjen Craftman har rest väldigt mycket tillsammans i alla år.

Det började när vi hade Daniel och Helena och de Emma och Johan. Då åkte vi till Astrid Lindgrens värld, Kolmården, Ålandskryssningar.

Så småningom utökades familjerna med Lovisa och Emilia. Under flera somrar hyrde vi stugor på västkusten, Öland, Gotland, Danmark.

Under senare år, allteftersom barnen blivit mer vuxna, så har våra resor mer blivit tjejresor. Jag, Åsa, Emma och Helena var i London och Rom blandannat.

De senaste fem somrarna har Åsa och jag åkt en vecka till solen med alla våra döttrar. Det har var härliga veckor vid poolen, solen och i stolen. Ibland har nån av tjejerna haft ytterligare nån kompis med sig men det har alltid varit vi sex.

Det har varit en procedur att bestämma var vi ska åka, när det passar i tiden och vilket hotell vi ska bo på.

Helena var ofta den som först började prata om att det var dags att boka. Hon såg verkligen fram emot de här semesterresorna.

Sen hade hon lätt för att bli uttråkad,  så väl på plats började hon ofta längta hem efter nån dag. Eller började planera för nästa års resa redan där och då.

Varje år åkte vi på en båtutflykt på stället där vi var, varje år tyckte Helena det var urtrist, varje år fick vi lova Helena att nästa år skulle det inte bli nån båtutflykt, varje nästa år tjatade Helena att hon ville åka på båtutflykt...

När vi nu har förlorat Helena så trodde vi nog att resandet var över på det viset.

Ingen av oss har överhuvudtaget orkat tänka på semesterplaner under vintern och våren.

Hursomhelst när sommaren närmat sig och krafterna återvänt något så kände vi ändå att vi ville resa. Solsemester är ännu alltför smärtsamt sammankopplat med Helena så det får vänta. Emma har heller ingen möjlighet att åka.

Däremot har jag, Åsa, Emilia och Lovisa bokat in en resa till London i sommar. Det känns bra och det är roligt att ha den att se fram emot. Några dagars shopping och kultur är alldeles utmärkt avkoppling.

Här kommer några bilder från våra tidigare resor:

Båtutflykt på Malta

Baren i Turkiet. Där fanns tavlan med orden  "One life live it" som Helena senare tatuerade in

Med Emilia

I solstolarna

Dyktävling med alla tjejerna

Alla vi samlade på hotelltrappan i Tunisien 2010

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...