Direktlänk till inlägg 29 maj 2013
Idag blev det regnfilm med Emilia när jag kom hem från jobbet.
Det var regnigt och mulet, en riktig kurardag.
Annars har det varit en ganska bra dag. Jobbet var roligt, mycket skratt med kollegorna. Jag tog till och med initiativ till att planera för en gemensam våravslutning med min avdelning. Och jag tycker det ska bli kul.
Det är fantastiskt att känna få sig förväntansfull. Att se fram emot att gå ut med kollegorna. Att det känns meningsfullt att göra något roligt. Och att våga sig ut på stan utan familjen.
Mitt huvud fungerar också ganska bra för tillfället. Jag har ju väldiga problem med koncentrationen och för den delen också svårt att förstå saker. Jag känner att jag börjar fungera allt bättre.
De första veckorna jag jobbade halvtid orkade jag knappt ta mig hem. Inte fick jag så mycket gjort heller.
Men nu märker jag en skillnad. Och jag märker att jag VILL gå till jobbet.
På samma gång fastnar jag hela tiden vid foton av Helena. Skänken i köket är fortfarande fylld med foton och andra minnessaker av Helena.
Jag står där och tittar och känner hur mycket jag saknar henne. Och jag funderar på vad hon och jag skulle gjort idag om hon varit här. Hundpromenader, handla på ICA, se på film.
De där vardagsbagatellerna som man tog för givet och trodde skulle vara för alltid.
"Alla de där dagarna som kom och gick, inte anade jag då att det var livet" som nån klok skrivit.
Här kommer nu den fantastiska Gabriellas sång med Helen Sjöholm:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|