Jag har verkligen kommit in i en period när jag tänker mycket på sånt Helena och jag gjorde tillsammans.

Mycket av tid och kraft har gått åt till att sakna och sörja. Det är precis som att jag inte orkat ta in minnena av Helena på riktigt förrän nu.

De första två månaderna var faktiskt konfunderad över att jag hade så få specifika minnen av Helena. Jag kom ihåg hur hon var och så men när jag skulle berätta nåt särskilt så kom jag inte på nånting. Mer än de två minnena jag drog på begravningen. Att hon hoppade i vattnet och simmade när hon var 6 år samt att hon körde på vänster sida av vägen när hon övningskörde. Men sen var det stopp.

Nu kommer minnena mer och mer. Hur hon tog hand om Emilia när hon var nyfödd. När hon fick en top och trosor när hon var 5 år och blev så glad för det att hon sprang över skolgården med bara de kläderna på sig.

Jag går också tillbaka i mina dagböcker och läser. Vad gjorde vi förra året den här dagen?  Förförra året?

Förra året tog jag och Helena en långpromenad på kvällen kan jag berätta.

Jag tänker också på allt Helena missar.

Hon fick inte se Melodifestivalen i söndags. Hon har inte sett de svarta byxorna jag köpte för ett tag sen.

Snart kommer det att komma in människor i våra liv som inte har träffat Helena.

Häromkvällen när Sverige vann guld i hockey-VM. Det första nånsin på hemmaplan. Så blev jag så ledsen att Helena inte fick uppleva att vi vann hockey-VM i Globen. Trots att jag vet att hon inte skulle bry sig en sekund om Sverige vann eller kom sist, hon var totalt ointresserad av hockey.

Men grejen är att hon inte ens fick vara med och strunta i hur det gick.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...