Direktlänk till inlägg 22 maj 2013
Igår morse fick jag supercravings efter Helena när jag var på väg till jobbet.
Jag startade Helenas lista på spotify och svängde in på kyrkogården.
Ofta känns det bra, bara att åka till kyrkogården, parkera, gå cirak 100 meter till graven, stå där en stund och låta tårarna komma. Efteråt kan jag fungera större delen av dagen utan problem.
Igår när jag kom upp satt ett gäng kyrkogårdsarbetare på en bänk, inte långt från "vår" plats.
De hade uppenbarligen paus och de satt och pratade. Problemet var att de var så högljudda så jag utan problem kunde höra vad de pratade om(form på födelsemärken bland annat). Tydligen var det kul också för de skrattade en hel del.
Jag är den första att tycka att det är viktigt att trivas och ha trevligt med sina arbetskamrater. Men jobbar man på en kyrkogård bör man kanske tänka sig för. Det var tidig vardagmorgon, inte den vanligaste tiden att besöka en grav men det var ändå öppet så då kan man förvänta sig möjligheten att det kommer besökare.
Jag kände mig väldigt störd av deras uppförande och mitt besök blev inte så rofyllt som jag ville.
Så nu har jag minsann skickat mail till deras CHEF och berättat om min upplevelse och även uppmanat honom att påminna sina medarbetare om vilka policies som bör gälla.
Förr i tiden, i mitt tidigare liv hade jag säkert inte brytt mig. Men då var då och nu är nu.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|