Direktlänk till inlägg 25 mars 2013
Jag har börjat sammanställa bouppteckningen för Helena. Det är en förteckning över hennes tillgångar och skulder per den 12/1 2013.
I samband med det arbetet betalade jag också fakturan till begravningsbyrån. Det är dödsboet som ska betala det. i praktiken betalar man alltså sin egen begravning.
Det pengar Helena har på personkontot täcker inte riktigt fakturan. Därför gjorde jag en överföring från mitt konto.
Det är långt ifrån första gången jag överfört pengar till Helenas personkonto - men sannolikt den sista. Det kändes såklart speciellt och vemodigt.
Det finns en ruta att fylla i som heter "Meddelande till mottagaren", det ryms 12 tecken. Jag tänkte först lämna tomt men tyckte det kändes ofint på nåt sätt. Det kändes också som att det var ett sällsynt tillfälle att verkligen skriva direkt till Helena. Vad får då plats inom 12 tecken? Puss och kram rymdes inte. Jag funderade litet, sen skrev jag Puss på dig.
Jag och Tommy tog en långpromenad med Max uppe vid Lilla Dalen.
Mesta tiden gick vi runt bland stenarna för att få uppslag hur Helenas gravsten ska se ut. Det finns hur många varianter som helst, endast fantasin sätter gränser. Storlek, färg, form, teckenstorlek, bilder, sockel, text; allt kan man välja. Det finns inte två stenar som är likadana. Vi är överens om att stenen på något vis ska formen av ett hjärta men det är allt vi hittílls bestämt.
Jag bet av en bit av en tand i helgen och fick en akuttid hos tandläkaren idag för att fixa till den.
När jag låg där och fick en ny fyllning så kom jag att tänka på Helena och hennes tänder.
Helena hade en mindre missbildning i tänderna. Det är genetiskt betingat och flera i släkten har samma defekt.
Den yttrar sig så att tänderna är ganska små, ibland missfärgade.
Det innebär också att man saknar vissa permanenta tänder. Det i sig är inget problem så länge mjölktänderna sitter kvar. Det är ofta den nya tanden som gör att mjölktänder lossnar så kommer inga nya så sitter de i regel kvar. däremot slits de ju och är ju minst 10 år äldre än en ny permanent tand
Helena skötte sina tänder väldigt bra och de var vita och fina, om än litet små. Hon saknade tandämne till flera tänder. Jag brukade ibland skämta och säga att hon hade väldigt fina tänder - de få hon hade.
För några år sedan gick hon på Eastmaninstitutet och fick en stifttand. Det var många turer dit och mycket gråt och suckar innan tanden var på plats. Först borrades en titanskruv in i käken och när den sen fäst så sattes en tand på skruven. Det var en lång procedur och hon hade en sorts protes under tiden. Inte så kul när man är 19 år.
När det var klart sade hon att hon hellre gick tandlös än gick igenom en sån sak igen.
Helenas vita leende
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||
|