Direktlänk till inlägg 14 mars 2013
Igår hade jag så trevligt besök av Bella och lilla Noor
Bella och Helena var vänner sen 10 år tillbaka. De följde sedan åt genom delvis stormiga tonår och in i vuxenvärlden. Bella har nu också sonen Noor som är 9 månader. Helena tyckte så mycket om Noor och var hans inofficiella fadder. När hon träffade Noor så sade hon att hon hade date med världens finaste kille.
Han är också ett riktigt solsken så jag förstår att hon var förtjust.
Helena med favoritkillen Noor
Jag tycker det är så roligt att träffa Helenas vänner. Vi pratar minnen och ger varandra pusselbitar kring vem Helena var för oss. Det faktum att Helena alltid ville stå i centrum, gällde både i familjen och bland vänner. Hon hade också svårt att anpassa sig om det var en person eller företeelse hon inte gillade. Men Helena var också omtänksam, mån om de hon tyckte om och en riktig vän.
Jag har ju funderat mycket på hur Helena var bland kompisar under de vildare tonåren.
I vår familj har vi varit noga med att barnen kommer de tider vi bestämt, att vi ska kunna nå dem när de är ute på kvällen och vi har aldrig bjudit på alkohol innan de var vuxna.
Sen förstår jag ju att tonåringar testar saker och att allt får inte mamma veta.
Den senaste tiden har jag tänkt att Helena kanske var den vildaste av vilda utan gränser på den tiden och att alla visste det utom vi föräldrar. Kanske det skulle förklara det som hände nu i januari.
Men den bilden får jag inte. Flera som jag pratat med har istället sagt att Helena var relativt ordningsam, ofta den i sällskapet som hade koll och gränser.
Jag tycker det är så roligt att höra vad de hade för sig. Det är som att jag får Helena till mig en stund igen när jag får höra något som jag inte visste. Det blir nya minnen av henne.
Och som Bella sade; det är ju preskriberat nu iallafall :-)
Nästan precis 7 år sedan.
När vi satt där vid köksbordet och pratade minnen så kom den här bilden via MMS från Anita som jag känt sedan jag var 8. Bilden föreställer oss när vi var i 15-årsåldern.
Förutom att det finns några kilo mer av både mig och Anita nuförtiden så kan jag säga att även vi hade annat för oss än att stå med händerna i fickorna och se oskyldiga ut. Men det är både sekretessbelagt och preskriberat.
Jag är så glad att jag har vänner som följt mig så länge.
Samtidigt blir jag ledsen när jag tänker på att Helena inte kan följa sina vänner längre.
Men jag hoppas att de minns henne om 30, 40, 50 år och pratar om henne ibland.
Och att jag får möjlighet att följa dem.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||
|