Direktlänk till inlägg 12 april 2013
Idag är det tre månader sen Helena lämnade oss.
Tre månader sen världen rämnade och precis allt kastades om. För mig var det "The big bang" och tideräkningen började om. Vi lever nu i en värld som ínte är densamma.
De här månaderna har gått fort, samtidigt som de känns som flera år.
Kuratorn påpekar ibland att jag är i början av sorgeprocessen. Jag tycker jag kämpat på så länge, ändå är jag bara i början.
Samtidigt börjar det bli ett "normaltillstånd" att Helena inte finns bland oss. Det är såklart inte normalt eller rätt nånstans men det är den verklighet vi känner till numera.
Den allra första tiden tänkte jag väldigt mycket att jag ville vrida tillbaka tiden.
Till igår när Helena fanns här, till förra veckan när Helena fanns här, till förra månaden när Helena fanns här.
Det var så korta perspektiv och ändå hade Helena funnits med för så kort tid sedan.
Jag önskar såklart att det var den 11 januari igen och att vi skrev om historien därifrån. Den 12 januari 2013 skulle inte finnas med i den berättelsen.
Men nu är det som det är, det är bara önsketänkande att man skulle kunna ändra historien.
Numera tänker jag ganska ofta på kvällarna att det är skönt att det gått ännu en dag, så har jag en dag mindre framför mig med den här tunga, tunga sorgen.
För självklart kommer det att bli mindre tungt, när glädjen över Helena totalt överglänser sorgen efter henne.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|