Direktlänk till inlägg 3 april 2013
Nu har jag jobbat min första arbetsdag. Det kändes faktiskt bra att vara tillbaka. Tiden flög iväg och de 2 timmar jag skulle jobba blev 5. Jag var totalt slut när jag kom hem.
Jag fick ett jättefint mottagande av min enhet och när jag steg in i rummet stod den här buketten och väntade på mig:
Jag skickade också ut ett tackmail till samtliga, det blev så här:
"Alla kära kollegor och vänner!
Mitt varmaste tack för all omtanke som ni visat mig och min familj då vi förlorade vår dotter/syster Helena.
Tack för samtal, besök, blommor, mail, SMS, kort och brev.
Det som hänt oss är varje förälders mardröm.
Helena skulle fyllt 22 nu i april, hon var vuxen men hon var fortfarande vårt barn.
Vi frågar oss fortfarande varför men framför allt saknar vi Helena oerhört mycket.
Samtidigt vet jag nu att man kan klara även detta.
Livet går inte vidare men ett nytt liv tar vid.
Det blir annorlunda, inte riktigt det jag ville, men det har alla förutsättningar att bli ett bra liv.
Från i dag jobbar jag 2 timmar/dag.
Det går bra att prata med mig om det som hänt. Men jag vet att det kan vara svårt att veta vad man ska säga och ni behöver inte säga något heller.
Ni behöver aldrig vara rädda för att ni råkar ”påminna” mig genom att säga fel saker.
Det känns bra att vara tillbaka, om än litet pirrigt. Och jag är här för att jobba.
Än en gång tack!
/Eva Wedberg"
Tommy skickade tidigare ett mail till sina kollegor och tackade för deras stöd. Jag har lovat att inte publicera det mailet i min blogg men några rader fick jag lov att ta med:
"Exempel på klyschor:
Var inte ledsen, livet går vidare
-Var stark, livet går vidare
-Älta inte och sörj inte för länge, livet går vidare
-Tiden läker alla sår och livet går vidare
-Håll dig sysselsatt. Livet måste gå vidare
-Livet går vidare
Jag har tidigare förlorat min pappa och min bror.
Självklart går livet vidare, annars har jag inte skrivit detta.
Men det går vidare på ett annat sätt.
Och man blir inte starkare.
Bara tröttare.
/Tommy"
Till sist, den här magneten sitter på namntavlan utanför mitt rum på jobbet.
Jag köpte den förrförra sommaren när jag var på semester på Malta. Helena köpte en likadan.
Kort innan hade en nära kollega till mig, Eldina, gått bort i cancer. Jag var ledsen att hon var borta och tyckte det var orättvist att hon drabbats.
När jag såg magneten där i souvenirbutiken tyckte jag att jag nåddes av nån sorts insikt.
Naivt och barnsligt kanske, men jag känner mig fortfarande styrkt och glad när jag ser texten:
"You can´t stop the waves but you can learn to surf"
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|