Direktlänk till inlägg 22 april 2013
Helena var väldigt mammig i alla tider.
Hon var i och för sig väldigt mycket med pappa också. Han har alltid jobbat skift så alla barnen har varit mycket lediga med honom när de var små, och inte minst Helena.
När hon blev litet större skjutsade han ofta henne till stallet, vi skaffade hunden Milo som blev ett gemensamt intresse för dem. På senare år handlade det mycket om att meka med Helenas gamla Volvo.
Hon ville gärna vara med oss föräldrar. Även när hon var vuxen och vi blev hembjudna till någon så följde Helena ofta med, även om inget annat av barnen gjorde det.
Men det var ändå mig hon hade den mesta dagliga kontakten med.
När hon var något år gammal minns jag att hon kunde sitta i sin barnstol och följa mig med blicken var jag än befann mig i rummet. Vi brukade säga att har hon bara mig så klarar hon sig.
Jag har tittat i mina dagböcker från de senaste åren. Helena förekommer väldigt mycket. Jag skjutsade Helena dit, Helena hämtade mig där, Jag och Helena åkte och handlade, Helena lagade maten ock så vidare.
Hon ringde mig flera gånger om dagen, när hon vaknade, när hon var på väg till jobbet, på lunchrasten och så vidare. Nu när vi förlorade Helena så funderade jag på allvar om hon tänkt på att hon inte skulle ha möjlighet att prata med mig därifrån hon är nu.
Helena engagerade sig i hur jag klädde mig och följde ofta med när jag skulle shoppa. Jag tyckte om hennes råd så om hon inte var med så MMS:ade jag ofta från provhytten så hon kunde säga ja eller nej till det jag provade. Hon noppade mina ögonbryn och färgade mitt hår. Hon utarbetade också (förgäves) ett tränings- kostprogram så jag skulle bli av med några trivselkilon.
Det var roligt att vara med Helena, vi skämtade och skrattade tillsammans och pratade också allvarliga saker. Hon frågade mig ofta om råd. Hon följde dem inte alltid men ändå.
Jag, Helena och Emilia umgicks mycket alla tre. Vi reste, gick på bio eller bara "hängde". Emilia skrev på Facebook för ett tag sedan att vår trio inte är komplett utan Helena och så är det ju.
När Helena var liten brukade vi lyssna på en låt som hette" Helena och jag". Den handlar om en kille som är på Gröna Lund med en tjej som heter Helena. De kommer ifrån alla andra, missar bussen men det gör ingenting för han är ju med Helena.
Vi sjöng ofta den i familjen och gjorde egna situationer där Helena ingick och varje vers slutade med
".... för nu har vi flytet, nu är det som det ska, för här sitter Helena och jag"
Den sången har jag ofta i huvudet nuförtiden.
Tiden efter vi förlorat Helena har jag naturligtvis anklagat mig själv att jag inte såg vad som var på väg att hända. När vi nu hade så tät och nära kontakt. Jag har känt mig som en urdålig mamma som inte kunde skydda henne. Jag har också tänkt att hon måste ha tyckt att jag var känslokall och oförstående så hon kunde inte vända sig till mig.
Da gen före Helenas begravning hittade jag följande konversation från hennes Facebook, skrivet i december 2012.
Helena hade glömt att logga ut när hon använde Facebook så när jag skulle gå in kom jag till hennes användare. Då gjorde jag ett inlägg till mig själv från henne och skrev hur fantastisk jag är, ett sk "Facerape".
Så inlägget här nedan har jag skrivit men kommentarerna är Helenas och det var den finaste present jag kunde få, att läsa det en månad efter det hon lämnat mig.
Helena Wedberghar gjort ett inlägg påEva Wedberg
den 7 december 2012 i närheten av Tumba
Du är den bästa och snyggaste mamman i hela världen. Puss puss puss.
Helena Wedberg Mamma du är ett arsle men jag älskar dig. Facerape
den 8 december 2012 kl. 00:03 via mobil · Gilla
Helena Wedberg Fast du är bästa och snyggaste mamman Ever, du är det bästa jag vet
den 8 december 2012 kl. 00:07 via mobil · Gilla
Jag och Helena i Turkiet 2009
Jag, Helena och Emilia på Rhodos 2008
Jag, Helena och Emilia i Tunisien 2010.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|